Som rapporterat tidigare idag väljer Tommy Salo att överreagera och lämna posten som tränare i Oskarshamn eftersom styrelsen diskuterat hans vara eller inte vara som tränare utan att han fått reda på det. Han sätter prestigen först och lämnar sitt uppdrag med läppen tjurigt utskjuten.

Lite humor då att se vem vissa av klubbens supportrar vill ska ta över – Peter Ekroth. Ekroth som innan han blev polsk förbundskapten stormade ut ur Vita Hästen efter samarbetsprobelm med klubbdirektören Peter Lindgren. Uppenbarligen låg det en hel del prestige i botten och Ekroth dundrade ”vill man inte ha mig på en arbetsplats så har jag inga problem att gå därifrån” i lokaltidningarna innan han lämnade föreningen och staden.

Ännu mer komiskt blir det då om man går ytterligare en säsong tillbaka och noterar vad som föregick hans tillträde på posten som Hästen-tränare. Han fick nämligen det jobbet efter att Mats Gyllenhammar (ja just det, samma Gyllenhammar som kickades från Västervik för några veckor sedan) fått foten. Och Gyllenhammar, ja han entledigades för att ledande personer i klubben ville ha in poängsprutan Patrik Degerstedt i laget, något tränaren motsatte sig helt och hållet. Det blev en valsituation, Degerstedt eller Gyllenhammar och där hade ledaren inte en chans.

Varför han motsatte sig den poängkåte liraren i laget? Jo, denne hade efter att de två jobbat tillsammans som coach och assisterande coach under en säsong uttalat sig ofördelaktigt om Gyllenhammar i en tidningsintervju. Det kunde tränaren inte acceptera. Så kom inte och säg att idrottsledare inte dumdristigt håller hårt på sin egen prestige.

Och erkänn att det faktiskt är lite komiskt hur man kan följa prestigekedjan bakåt i tiden…

NP: Stefan Sundström – Ingenting har hänt