”Det spelar ingen roll vilka man möter, publiken går ändå dit för att det är deras eget lag de vill se”.

Det är ett argument som hörs väldigt ofta när det kommer till frågor om publik och hur man ska locka dem till hallen. Meningen brukar gå ut på att så länge hemmalaget spelar bra hockey så kommer publiken också att strömma till hallen. Det är ett tankesätt som till viss del är helt rätt, men som i den stora helhetsbilden är direkt felaktigt.

För svar ja, de riktiga fansen går på hockey för att se sitt hemmalag. De står där på läktarna i vått och torrt och stöder dem oavsett om de är förkrossande överlägsna eller dyngjumbo i sin serie, om det är självaste ryska landslaget eller Vretens BK som står för motståndet. Men nu snackar vi division ett och helt ärligt, det finns bara en marginell skara riktiga die hard-fans till lagen på den här nivån. Det är fakta som man måste ta in.

Således måste man attrahera marginalpubliken. Dem som visst håller på hemmalaget men inte är väldigt insnöade. Folket kommer om hemmalaget spelar bra och vinner stort, i alla fall en stund, men inte i långa loppet. Efter ett tag blir det också vardag och för att fortsätta locka marginalpubliken och fylla hallarna krävs en stark produkt. Det vill säga en serie där man möter starka och intressanta lag och där det i varje omgång finns förutsättningar för bra och spännande hockey.

Marginalpubliken går på hockey för att heja på sitt hemmalag, men inte för att se det, utan för att se spännande hockey. Många runt om i stugorna läser förmodligen spelprogrammet och konstaterar att ”nej ikväll kommer trista Kumla på besök igen, vi skiter i hockeyn och väljer söndagsfilmen med Martin beck på fyran istället”. Annat ljud hade det varit i skällan om det till exempel varit lag som Tingsryd som stått för motståndet i match efter match.

Vad som också attraherar publik är nya motståndare. Efter några år i samma serie tröttnar den omtalade marginalpubliken på att se samma bonkagäng komma tillbaka till isladan i omgång efter omgång. Med mitt föreslagna serieupplägg kommer det helt naturligt att bli omväxling bland motståndarlagen från säsong till säsong i och med serieförändringarna efter jul.

När publikhjulen väl sats i rullning finns goda förutsättningar att spinna vidare på. Se bara på Karlskrona som ett ypperligt exempel. Inte fyller de sin hall i omgång efter omgång för att de spelar lysande hockey. Nej, publiken går dit för att det blivit en grej, ett buzz om att det alltid är massa folk på hockey och att det är en häftig upplevelse. Publiktryck föder publiktryck och med ett nytt serieupplägg skulle det kunna smitta av sig i väldigt många andra föreningar i ettan (i Karlskrona ska vi ju också vara ärliga och säga att de fortfarande surfar lite på nyhetens behag efter sin raketresa genom seriesystemet).

Ett nytt serieupplägg med 28 lag och två serier skulle alltså inte bara öka klassen på hockeyn utan också det publika intresset för serierna på de sätt jag beskrivit ovan. Och kommer publiken i stora mängder, ja då finns det väldigt mycket man kan jobba vidare med. Det återkommer jag till inom kort.

NP: Anna Ternheim – Shoreline