Man får väl ändå säga att det var en underhållande drabbning som Malmö och Leksand bjöd på inför den skånska hemmapubliken igår och att resultatet i matchen (4-2 till Malmö) var rättvist. Som objektiv åskådare är det förstås en fröjd med sådana här matcher där det är frejdigt framåt och hjärnorna lämnats kvar i omklädningsrummet, men jag kan förstå att tränare och klubbledare fick gråa hår.

Inte för resultatet i den här specifika matchen, utan snarare för uppgifter som komma skall i en väntande kvalserie. Båda de här lagen ska ju dit, det känns inte mer än logiskt med tanke på vad de har för lag på papperet och vad de presterat så här långt. Men med det försvarsspel och tänk över hela banan som visades upp igår, i en match där det verkligen tände till mot bra motstånd, tror jag inte att någon av föreningarna skrämmer dem som ramlar ner från Elitserien. De huvudlösa passningarna och felavvägningarna stod ju som spön i backen igårkväll. Hade lagen bara varit lite bättre på att utnyttja motståndarnas misstag hade det kunnat stå väldigt mycket mer än 1-0 till Malmö efter två perioder.

Lika mycket som jag trodde det inför säsongen, lika lite har jag nu svårt att se hur en gammal avdankad Karlstad-maffia ska kunna lyfta Leksand tillbaka till Eliten. Pelle Prestberg verkar mest vara gnällig, Peter Nordström fick inte ut mycket och Thomas Rhodin har sett sina bästa dagar i defensiven. Däremot känns det som att Calle Söderberg, Morten Green och Kim Staal kan lyfta upp sitt Malmö på sina axlar och slutligen bära laget genom en framgångsrik kvalserie. De skvallrade i alla fall insatsen igår om…

Och en underhållande match var det alla gånger! Jag borde definitivt se till att se mer av allsvenskan än vad jag faktiskt gör. Speciellt nu när den är så frustande jämn i så väl topp som botten. Är det det bantandet med två lag som gjort skillnaden?

NP: Satan takes A Holiday – S/t