Inte för att landslagssändningarna i uppehållen brukar vara särskilt spännande, men igår tog det verkligen priset. Foppa, Foppa, Foppa, Foppa, det står mig upp i halsen så jag vill spy! Ingen kan ta ifrån Peter Forsberg att han varit en av världens allra bästa genom tiderna och att hans insats som spelare för alltid kommer att leva kvar i det kollektiva medvetandet. Men när SVT ägnar en hel landskampssändning åt att analysera sönder honom. Titta på period för period, byte för byte och ägna pauser, referat och ha dubbla experter för att prata Foppa, Foppa, Foppa blir det bara för mycket.

Betänk att vi snackar om en 36-årig herre som inte ens när han spelar på sitt max kommer i närheten av att vara så bra som när han var som bäst. Att han har en skadehistorik som är grym och har misslyckats med otaliga comebacker för att kroppen inte håller. Att han i nuläget inte ens är halvvägs till det max som fortfarande finns i honom och att han inte ens vet om kroppen kommer palla seriespel med det lag han tillslut väljer. Är det verkligen värt all den uppståndelse som SVT ger honom eller är det bara osmaklig hysteri? Jag vet vad jag tycker.

Jag önskar Foppa allt gott, men det fanns trots allt en väldans massa andra killar därute som har grymt mycket mer uppsida, men som hamnade i gigantens tokskugga.

Matchen? Jag såg Sveriges tre tjusiga mål i andra perioden, men tappade snabbt intresset och gick ut med hunden istället. Det där med ovärda landslagsturneringar är som sagt inte riktigt min grej.

NP: Hellfueled – Emission of sins