Ja rubriken kanske är lite väl spetsad, men det är lite den känslan man får när man tittar på HV71 den här hösten. Laget är uppenbarligen det allra bästa i Sverige för tillfället och hade om de bara ansträngde sig fullt ut nästan kunnat ta full pott så här långt. Men det verkar som om de inte riktigt verkar bry sig när de kommer bort från sin egen borg Kinnarps Arena.

Ärligt talat, uddamålsförluster borta mot Brynäs, Djurgården och så igår 3-5 mot Södertälje ska HV sett till hur bra de spelar så fort de skrinnar ut på hemmaisen inte behöva underlåta sig. Det blir snudd på arrogans av det när man tittar på andra lag som har krisstämpel (som Modo) eller sliter som djur för att få ordning på något odefinierat som grusat förväntningar (Frölunda) och HV-spelarna rycker på axlarna och säger ”tja, vi tar väl några poäng när vi orkar kämpa för det”. Samma sak tror jag fansen känner. Att inte alltid bjuda upp är också ett hån mot sin fanskara.

Frågan är nu bara om det här sättet att ta väldigt lätt på bortabataljer mot sämre motstånd kommer tillbaka och biter HV i svansen när det blir mars och de väl måste börja prestera på bortaplan. Det återstår att se…

Vad tänkte Luleås Alexander Hellström egentligen på när han kastade sig in från båset för att ge Pär Styf en omgång? Nej just det, han tänkte nog inte alls…

NP: Santification – Black Reign