Västerås har inlett årets allsvenska säsong ganska uselt, det kan man ju inte göra annat än att hålla med om. Att de nu väljer att kicka tränaren Lars Ivarsson känns också som en ganska logisk förlängning av den taskiga starten. Men en fråga som omedelbart väcks i mitt medvetande är, vad har de egentligen för självbild i Västerås?

Minns fjolåret. Det började ungefär lika knackigt för Västerås då och ungefär vid den här tiden valde dåvarande tränaren Johan Tornberg att frivilligt kliva av efter att så kallade supportrar hotat honom och hans familj. Samma visa i år igen, efter hemmaförlusten mot Bofors ska uppretade supportrar ha samlats utanför arenan för att protestera. Det går knappast att påstå att man som tränare i Västerås har arbetsro och tid att spela ihop ett lag.

Visst ska man kunna ställa krav på VIK och tycka att de ska hänga med i toppen. Starten de här två säsongerna är så klart inte acceptabel, men man ska ändå ha i åtanke vilka medel klubben har att jobba med. De har en hög målsättning, men är en ekonomiskt begränsad förening som knappt ens med maxflyt skulle kunna ha en rimlig chans att studsa upp till Elitserien. Därmed kan man mot bakgrund av alla dessa våldsamma reaktioner fråga sig vad supportrar och klubbledning tror om sig själva egentligen? Att ligga elva är förstås inte bra, men det är inte avgrundslångt till playoffplats och säsongen är ung. Just förmågan att tro för mycket om sig själva kanske är det som gör att Västerås ligger där de gör?

NP: The Gentla Act Incident – Like Silk Burns