Som jag skrev igår försvinner Martin Spångberg från Växjö Lakers och ersätts av duktige Pantern-keepern Oskar Ahlsenfelt. Jag är helt övertygad om att klubben gör helt rätt som glatt håller upp dörren när Spångberg skyller på motivationsproblem och hellre vill satsa på sina studier. Det tyder nämligen inte på annat än ett taskigt psyke och en målvakt med sådant är aldrig något att satsa på.

Motivationsproblem är, när det dyker upp så här kort tid in på en säsong, nämligen bara en dålig bortförklaring. Sanningen är väl snarare den att Spångberg inte tycker att det är särskilt kul när det inte går bra och inte är beredd att bita i det sura äpplet och kämpa ännu hårdare för att bli bättre.

Ifjol spelade han utsökt i Gislaved i botten av division ett. En mycket tacksam position för en målvakt. Han fick ständigt beröm för vassa räddningar och att hålla kvar Gislaved i matcherna, men ingen sa något om en eller annan puck trillade in. Vad annat var att vänta med svaga utespelare framför sig? I år bytte han upp sig till toppen av allsvenskan och en klubb där minsta lilla misstag kritiseras hårt av media och supportrar. På de fyra matcher han fått möjligheten att stå har han släppt in 4,58 mål i snitt per match och landat på en räddningsprocent strax under 83. Klart att det inte var kul när rollerna plötsligt blev så omvända mot fjolåret och han inte höll samma nivå längre.

I Oskar Ahlsenfelt får Växjö istället en målvakt som förmodligen är beredd att bita ihop lite mer i skuggan av den givne ettan Viktor Fasth. Ahlsenfelt har gjort några riktigt vassa säsonger med Pantern i toppen av ettan och att han inte flyttade till allsvenskan redan innan säsongen var snarast förvånande. Den stora frågan nu är istället, vad sjutton händer med Pantern?

NP: Rammstein – Rammlied